Vi orienterade i skolan idag å jag sprang med två tjejer som är vana vid att springa. Det vill säga att dom springer fort långt. Å jag är så sjukt stolt över mig själv att jag lyckades springa med dom hela vägen runt! Dock sprang jag ca 10 meter bakom, vifta med armar å ben som en idiot, sprang med tungan utanför och flåsade värre än en hund som sprungit en mil en sommardag. Fin jämförelse va? ;) de bästa stunderna idag var när dessa två tjejer diskuterade kartan och åt vilket håll vi skulle för då hade jag möjlighet att andas i ca 5 sec!